Mänskligt beteende.

Jag har upptäckt att jag har fyllt bloggen med bilder, musikvideor samt spel- och animerecensioner. Heh, det var inte meningen att det skulle bli så mycket. Jag tappar fokus på mitt personliga skrivande, men samtidigt känner jag inte för att vara personlig för tillfället. Jag tar nog upp den tråden någon annan gång. Någon gång när jag känner för att spilla ut allt inuti och få kommentarer från trögtänkta dumskallar som kallar det emo. Men det är mänskligt att må dåligt, dessutom är det ännu mer mänskligt att vilja få ur sig saker. Jag föredrar att skriva ur mig mina bekymmer, så onödiga kommentarer undanbeds. Stör ni er på att jag öppet visar vad jag känner? Läs inte. Jag är säker på att ni själva mått piss ibland.

Goth-test.

Caroline är Random Goth

Du skriver inga dikter själv men läser gärna andras. Troligen är du mycket musikintresserad och klär dig i svarta kläder. Du är en bra bit på vägen med har en lång väg kvar att vandra.
Det kan vara värt att nämna att du förmodligen har en ganska sund verklighetsuppfattning.


49.58% Goth (59 poäng)


Hur goth är du?

Det är skönt att börja växa ifrån det där. Goth är egentligen bara tron på massa vampyrer-hokuspokus-wicca-satanism-egyptiska-gudar och ha alldeles för mycket smink på ett blekt ansikte inramat av ett svart kallufs blaha blaha. Jag är helt nöjd med min tillvaro som relativt ogothisk. Jag gillar färg. Jag gillar rött och orange hår. Jag gillar dessutom rosa underkläder. Lol.

Tankar om kärlek.

Jag är inte kapabel till att ha ett förhållande, flera halvhjärtade försök har gett mig den insikten. Och det var just det, halvhjärtade. Jag kan inte dela med mig av den riktiga personen djupt där inne, hon som älskar lika mycket tillbaka. Jag älskar inte. Jag tycker om, gillar, föredrar eller är förtjust.

Jag prövade en gång att skjuta undan mina egna problem och försöka låta någon annan älska mig istället. Det fungerar inte i längden. Efter ungefär 2 år sket det sig totalt och vi är numera så gott som dödsfiender.

Det kommer dröja innan jag ens funderar på att sätta min fot i någon sorts förbindelse. En användare på helgon skrev idag att "du kommer gå miste om så många underbara människor om du inte tar chansen". Men jag vill inte ta någon chans och förstöra något innan mitt hjärta är helt igen. När det väl är läkt kommer jag kunna älska lika mycket tillbaka.

Gamla sms.

Fick ett ryck för några minuter sen, bestämde mig för att läsa igenom gamla sms från i somras. Det var väldigt intressant. Det mesta var från Amanda, hahaha, som skriver typ "vilken buss tar du?" eller "när börjar vi?". Majoriteten bestod av Hanna Larsson, Amanda Österholm, Mimi Roug och Pappa men det fanns många guldkorn som jag inte tänker nämna högt.

"Nu är jag 16, fan vad jag är gammal. Det är tomt här, kom och kryp ner hos mig <3"
Ohmygosh så pinsamt (jag försöker intala mig själv att han är äldre).

"Jag hörde dig nämna att du inte får så många sms, här får du ett av mig =)"
Ett sånt där tillfälle då man inte kan brista ut i något annat än "naw".

Och så är det en serie sms som (och jag överdriver inte) är typ 20 meddelanden långt. Mot slutet blir det mest
"puss godnatt, jag måste sova klockan är 03.00" men som svar är
"så lätt blir du inte av med mig, jag ska störa dig hela natten"

Det var härligt, fast mobilen hänger sig. 90 % av telefonminnet består av sms (och jag som klagade på att jag aldrig fick några) så det var väl cirka 450 stycken allt som allt och det slöade ner den som fan. Det tog hur långt tid som helst att bläddra mellan dom. Det är så intressant att titta tillbaka på det som har varit, vissa saker blev ångestfyllda, vissa saker fyllde mig med längtan och annat vill man bara snabbt hoppa över.

Ett tips, om ni är sms-sparare som mig, gör så här ni också.

Tankar om att flytta från lägenhet till villa.

Sanningen har börjat infinna sig, snart är det dags att lämna min trygga oas för att bosätta mig i en villa. Jag har insett att jag blivit en riktig lägenhetsmänniska och att jag trivs otroligt bra i mitt mysiga rum. Så mycket minnen. Så mycket folk som har suttit på sängen, legat på sängen, sovit i sängen, gjort snuskiga saker i sängen (höh). I 3 hela år har det varit den centrala punkten i mitt liv, det känns så jävla vemodigt att lämna ifrån mig det.

Det är bara att hoppas att jag kan finna samma stämning i det nya huset och att ni fortfarande kommer att hälsa på mig.




Minnen från alla gånger man fyllesnackat på den franska balkongen, minnen från alla gånger man smugit ut på nattliga äventyr genom bakdörren, minnen från alla personer som besökt mitt rum som samtidigt blir till minnen av alla jag någonsin tyckt om och släppt in i mitt liv, minnen från sommaren och musikens hus bygget - mitt huvud som sprängdes varje morgon när dom la den förbannade kullerstenen samt alla nattgäster som ständigt klagade.

Jag kommer sakna den här tiden, jag kommer sakna att vara 17 år och bo i lägenhet. Det senaste året har varit det bästa i mitt liv.

Smygbloggande fast man borde syssla med viktigare saker.

Jag visste det, jag kunde inte låta bli att smyga in på bloggen och skriva ett egentligen meningslöst inlägg. Men att blogga blir som ett ständigt behov; att få ösa ur sig vad som hänt under dagen, vad man tänker på, vad man värderar och hur man känner i någon fråga. Man kan ta upp saker som hänt i omvärlden som man tycker är intressanta, och man kan diskutera dem med sig själv och hoppas på en kommentar.

Jag skulle nog egentligen inte tycka min blogg är intressant, jag föredrar att bara titta på bilder och läsa lite text - lätt för hjärnan! Så jag undar vad som får er läsare att intressera er för bitar ur mitt liv. 80 % av er är mest troligt skolkamrater som har alldeles för mycket fritid med era skoldatorer och läser i ren uttråkan, men de resterande 20 %? Vilka är ni?

Vad som gör dig speciell.

Det första jag tänkte på när jag skrev rubriken var ett skämt som Jeanette drog förra veckan, ett sånt där gammalt och uttjatat som man har hört gamla gubbar skämta om sen urminnes tider: 

"det är inte korven du blir tjock av, det är såsen" (notering: syftar på sås;sperma;graviditet för de som inte förstår)

Jag vet inte ens varför jag tänkte på det. Men det kanske är just sånna saker som är speciellt, vad vi tänker. Vi är alla lika på utsidan - lika många armar, ben, huvuden. Det är inuti vi är olika. Alla ser saker på sitt sätt, alla tänker olika och alla tycker olika saker är intressanta. Jag känner mig så kluven ibland. Mina intressen går <----------------------> så där mycket i sär.

Jag menar enligt den världsliga standarden ska väl inte en jolt-datanörd som älskar LAN även gilla att gå på krogen, omgiva sig av vänner samt vara duktig i skolan. Och som festprisse ska jag ju absolut inte titta på japansk tecknad film. Det går ju inte ihop, det är något som inte stämmer. Eller det är kanske precis vad det gör. Vad som är udda är vad som gör oss unika. Intressen ska inte passa ihop, de ska vara varandras motsatser så man får brottas lite med sitt eget medvetande för att få reda på vem man är.

Och vem är man? Man är sina intressen. Har man inga intressen är man ingen alls. Man måste ha mål, drömmar, skuldkänslor, ångest och ilska för att vara människa. Men sedan, vad är en människa? En människa är en person med ett medvetande. Och såhär kan jag fortsätta i all evighet, för nu har jag börjat grubbla. Börjar jag grubbla tar det oändligt lång tid för det att gå över, för det kommer ju aldrig ta slut för det finns inga svar på något.

Den oändliga sanningen är att det inte finns några svar.

1 vecka.

Jag har slutat på riktigt. 1 vecka utan. Jag känner inget behov längre - inte ens på fester. Kanske för att jag inte mår lika dåligt inombords längre, jag behöver inte nikotinet som lyckopiller.

Jag är arg och bitter över mycket, drömmer fortfarande mardrömmar, gråter ibland, är livrädd från örsundsbro-tiden... men ändå är ångesten jag alltid känt som borta. Jag känner inte klumpen i halsen längre, jag kan somna på nätterna och slipper jämnt och ständigt vara rädd. Jag tror jag börjar hantera problemen nu. Det är bra.

Så mycket, så lite tid.

Tack gulliga liv för att du har välsignat mig med extra mycket intressen som gör att allt är jävligt svårt att hinna med.

We're the nobodies.


.image38


Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nej, men jag är en sucker för deras bröder.
Blivit raggad på av bra kompis flickvän/pojkvän: Haha räknas Daniel Olsson?
Blivit kär vid första ögonkastet: Inte kär, men det finns människor så vackra att man svimmar.
Hånglat med någon av samma kön: Man tager vad man haver.
Fastnat med blicken i någons urringning: Avundsjuka är en synd.
Fått ditt hjärta krossat: Självklart.
Krossat någons hjärta: Något jag ångrat i nästan 3 års tid.
Varit kär: Ett par gånger, alla har slutat med katastrof. No more.
Haft ett one night stand: Har hänt, men det var rätt dålig kvalitet.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Ja, det finns väldigt mycket folk jag ogillar i smyg.

Diskussion om abort.

Just nu sitter jag och funderar och verkligen - ursäkta min kanske brutala åsikt i det här inlägget, det är mycket möjligt att ni kan ta illa upp men jag vill få fram mina synpunkter.

Vi hade en lektion i etik och moral på religionen där vi skulle diskutera bland annat abort. Detta är nog en fortsättning på det, en fortsättning som jag gått och funderat på hela dagen. Moraliskt sätt och för alla kvinnors skull skulle jag hemskt gärna vilja säga att abort är en självklarhet - det är din kropp, du bestämmer. Men samtidigt kan jag inte det.

Som en följare av buddismen tror jag på att det finns en själ i allt, men i olika propotioner. Men även om barnets medvetande inte är speciellt utvecklad har den ändå ett mänskligt medvetande under uppbyggnad, en själ som bara väntar på att få växa upp och bli intelligent. Jag har hört argument idag som var "det är bättre att barnet inte får leva hos en förälder vars drömmar och framtid han förstörde" men det är inte barnets fel - det är föräldrarna som inte tänkte till två gånger innan dom hade sex.

Abort är fel för abort ska inte ens behöva finnas. I våran utvecklade, civiliserade värld ska man inte skaffa "oplannerade" barn. Vi har kondomer, p-piller, sprutor och massvis med pengar - vi har råd att skydda oss. Men fortfarande finns medeltida människodrag som tar bort rätten för de ofödda barnen; bekvämligheten, fegheten samt de otroligt jävla korkade människorna som våldtar kvinnor som inte har en chans att kunna skydda sig. Trots 10.000 år på jorden har vi på det psykologiska planet aldrig kommit längre än till stenåldern. Man måste vårda livet.

Stilar, vad tillhör man egentligen?

Vad tillhör jag egentligen?

Min musiksmak är definitvit metal och lite goth,
jag fullkomligen älskar anime, manga och att gå på konvent,
yaoi är mys - fangirl?
jag läser mycket böcker - därför borde jag vara en pluggis,
jag festar som en fjortis,
jag har töjningar och min dröm vore att skaffa dreads - hippie?
min klädstil är någon blandning mellan svartrock, prep och pop,
lan, datorer & spel väldigt trevliga saker - nörd?

Vad är det som avgör vad man borde kategoriseras som - musiksmaken, drömmarna, klädstilen, intressena, ägodelarna eller peronligheten? Samhället uppmanar alla att vara sig själva, men hur ska man kunna hitta sig själv och sin grupp när man är splittad i många olika riktningar...

Från början var jag vad samhället kallar alternativ
, en gothare som hatade livet, gillade vampyrer, mörker, döden och lyssnade på otroligt seg, hemsk musik. Nu när jag tänker tillbaka var det bara en fas, jag försökte leta efter något att passa in i. Men ju äldre man blir desto mer inser man att det bara är bullshit. Nu när jag växt upp ser jag ingen anledning till att hata kristna, plannera kyrkobränning och tänka på självmord dagarna i ända. Jag tröttnade på att vara gothare, att vara i ett enda fack - så jag gav upp den stilen och blev den här personen ni ser idag. En blandning av allt.

Allt känns numera lite nytt, det är som att vakna upp ur en koma. Jag hade aldrig solat solarium, visste inte vilka färger som passade ihop med vilka (det var aldrig svårt att matcha rött & svart ju), aldrig brytt mig om modet - som faktiskt är riktigt snyggt ibland, upptäckte att det fanns andra skor än kängor i affärerna samt slutade med den idiotiska, vegitariska dieten.

Däremot har jag lite drag från den tiden som aldrig kommer försvinna. För det första kommer jag alltid se mig själv som svarthårig - ser jag en svarthårig tjej tänker jag alltid på mig själv. För det andra så kommer jag fortsätta gå in i butiker och sukta efter lolita-kläder - jag tycker det är så gulligt. Sedan kommer jag säkert fortsätta köpa goth-musik men inte lyssna på den, bara för annars kommer det kännas konstigt. Sist men inte minst tycker jag faktiskt att vin är den godaste alkoholdrycken och den bör avnjutas med en sån där tunn, gotisk cigarett.

Tyvärr tillåter jag inte längre kommentarer, men den som har något att tillägga hänvisas till min bilddagbok: http://ave.bilddagboken.se

Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.

Egentligen är det rätt intressant att man med en bok som skrevs för 2000 år sedan och ett löfte om att allt ska bli bättre såsmåningom lyckats lura 1 miljard människor till att varje år samlia in ofantliga mängder pengar åt en girig, senil påve. Och vad gör dom med sina pengar och sin makt? Jo, dom köper konst, landområden och uppmanar till att överbefolka jorden - för abort och preventivmedel, fy vad skamiligt! Kyrkan förföljer homosexuella, utrotar folkslag som inte tycker som dom själva, försöker lägga beslag på andra länder bara för att jesus (som dom själva korsfäste) föddes i ett stall där som inte ens finns kvar.

Det finns inga bevis överhuvudtaget
som styrker det som står skrivet i bibeln, inga dokument, inga skrifter och inga inristningar. Det enda som "bevisar" att bibeln är sann är ju uppenbarligen bibeln själv. Den har ju som vi alla vet ändrats ett antal gånger för att passa den nya påven själv. Ett tag var ju Maria satan själv, men nu är hon ett helgon - en stor staty i peterskyrkan. Inte speciellt trovärdigt.

Däremot tycker jag att bibelns sensmoral är bra, behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Jag som är uppvuxen i en kyrklig, kristen familj har ju fått lära mig att tillämpa det här i det verkliga livet ända sedan barnsben. Bibeln och kyrkan har aldirg lockat mig, jag tycker det bara är trams - men jag tycker att det hela religionen står för borde tillämpas av alla, samhället skulle bli så mycket trevligare om människor bara kunde sluta spy ur sig otrevligheter.

Drömmar.

GAMMAL MAN du får höra något roligt.

MIDDAG: Medvetet vaken, Ego, Rationalism.

SOMMAR: Mognadsprocess, känslor börjar vakna till liv efter att ha varit frusna, energi och personlighet. Detta kommer bli höjden av din framgång.

KLAPPA: oförutsedd utgift.

Min dröm i natt var att jag fikade/åt lunch med en gammal okänd man och magdalenas biologiska mamma en sommardag ute i solen. Efter ett tag klappade gubben mig på kinden - sen vaknade jag. En rätt bisarr dröm och på skoj kollade jag upp det i ett drömlekikon vi har här hemma.

Jag tycker väl att vissa saker kanske kan stämma, men det är ju själva meningen med att hitta på sånt här. Nej, drömtydning & horoskop handlar bara om att skriva saker som alla kan känna igen sig i. Alla har ju oförutsedda utgifter, alla är väl lite ego ibland, alla får höra roliga saker. Men jag måste erkänna, det är rätt upplyftande att läsa "din livs kärlek står runt knuten" - det skulle gå så snabbt och man slipper leta sig igenom falska drömprinsar.

Dags för förändring.

Jag är så trött på verklighetstrogna medier. Böcker/filmer/serier om våldtäkt, mord, sjukdomar, svält, misshandel, avundsjuka, ilska och gråt. Vem vill se något sådant? Vi vet mycket väl hur svårt det är att bli drogfri, visst barnen i afrika svälter och i beck-filmerna är det ännu en liten flicka som är våldtagen. Vill inte människor se hur vackert saker kan vara, varför inte se en kärleksfilm?

Sluta sitt i depprimerande Stieg Larsson-böcker som man bara gråter hjärtat ur sig av och hatar samhället. Sluta ha ångest över någon som bara existerar i en fantasi-värld, oro skadar bara hjärtat. Följ mitt tips - läs Harry Potter och låt er uppfyllas av magi och ett leende inombords.

image31
Bygg inte upp oro i onödan.

Hår.

Jag tror jag har testat alla hårfärger. Blont, brunt, blått, lila, rött, svart, orange, gul och alla de där i kombinationer. Men det finns ändå en hårfärg jag trivs bäst i och det är min naturliga kastanjeröda. Men det var år sedan jag hade den, och när jag hade den tjatade alla på mig. "färga håret svart!", "du är snyggast i svart" etc.

Men jag ser ut som en depprimerad emo i svart hår. Vad ni än säger så hatar jag den färgen. För att pigga upp mig själv så tänker jag färga håret rött. Och nåde den som ens tänker tanken "svart var snyggare".

Svart är för emosar! Jag är ingen emo.

Vänskap.

Ni bryr er, ni hör av er. Tack så mycket. Om ni visste vad det betyder för mig. Alla mina underbara vänner och bekanta, jag seriöst älskar er allihopa. Jag trodde jag var ensam, men helt plötsligt slås nya konversationsfönster upp på min dator. Ni undrar, oroar er och försäkrar mig om att jag inte är ensam.

Elin Larsson, tack för att du lyssnar. Vi kom aldrig överrens i skolan, men nu känns det som vänskap gror.
Natalie Tjernberg, du är så go' och muntrar alltid upp mig.
Sara Sjösten, trots vårt otroligt dåliga förhållande till varandra förut har du pratat med mig nu, tack.
Björn, tack för att du vill ge honom stryk.
Victor, du har betytt jättemycket under min ledsna period och du gör det fortfarande <3
Elin Karlsson, tack för att jag fick gråta med dig. och för att jag får ringa på fyllan :)
Hanna Larsson, min älskade stöttepelare. Vad skulle jag göra utan ditt busiga leende?
Ridde, du är så jävla go <3 din lilla söt-unge!
Amanda Österholm, promenader, fester, testunder, telefonsamtal, deppande på msn.. jag kan inte tacka dig nog.
Anna Lundvik, jag kan ringa och prata med dig närsomhelst. TACK!
Rebecka Edberg, Blondtottarna. Du ler och är glad, du muntrar upp!
Mimi Roug, tack för att du är jävligt skojig och går att prata med.
Janne, haha min lilla plutt. du tar allt med en klackspark, en sån egenskap vill jag också ha.
Anton, ditt hångel muntrade upp må jag säga ;)
Min nyfunne Anton, du har pratat med mig :) och det har muntrat upp. tack!
Pappa <3 åh vad skulle jag göra utan dig?
Jennifer Thilander, du ställer alltid upp. Fan jag älskar dig <3
Walle Fugleslang, du sover alltid med mig om kvällarna. en kväll utan dig skulle vara tom.
Lillebror, vi pratar skit om mattias, då känns det bra ;)
<anonym>, du har fått mig att orka. ditt leende och veta att jag får se dig once in a while har hållit min motor igång.
Caroline Bodin, vi pratar inte så ofta längre. Men när vi gör det känns det bra. Carropower.
Sebastian Olsson, jag har pratat med dig lite. du är en klippa, tack.
Markus, det var längesedan. men jag kommer aldrig glömma den hjälp du gav mig. tack.
Magdalena Clarenmark, du har varit ett av mina största stöd, min favoritkusin.
Louisa Nicolaisen, min andra favoritkusin. Within Temptation att se fram emot nu :)

Till dem jag har förlorat under den senaste månaden:
Dom som är på Mattias sida är inte mina vänner, hur mycket jag än tycker om er.

Jag uppskattar att ni hjälper mig blicka framåt, hjälper mig på den rätta vägen istället för lätta genvägar eller backa tillbaka. Vad ni än gör, ge mig inte medlidande. Jag klarar inte av att människor mår dåligt för min skull. Jag vill ju vara eran källa till lycka :) tack ännu en gång <3

Nostalgi.

Det var 1 år sedan jag såg dig sist ungefär, när Björn och Ridde var med. Innan det var det nog ännu längre sen. Det är konstigt vilket stort intryck vissa människor gör. Om jag lyssnar på Tenacious D eller Helloween är du det första jag tänker på, men det har bara varit så de senaste månaderna. Varför vet jag inte, men våren får mig att tänka tillbaka.

Har pratat massor med Ridde av någon anledning, också en nostalgi-tripp tillbaka till rollspels-tiden då man satt eviga nätter med plotter som bara blev mer och mer invecklade. Försöker hjälpa dig allafall, och jag hoppas jag lyckas lite allafall.

Sen så har vi Victor
:O värsta nostalgin av alla. Vi har inte snackat på nått år heller, och vips så ringer du mig och nu har jag snackat med dig nästan varje dag. Haha, om vad håller jag hemligt till och med i den här überpersonliga bloggen. Men det är mys, får väl se om vi ses något sen.

Elin speciellt, nu har vi kommit tillbaka till vårt gamla hat-kärlek-weirdo-förhållande, haha. Det är för underbart, även om jag får dåligt samvete när jag pratar med dig för det känns som om jag tränger mig på med onödigt prat >.< och Hanna, nu har vi börjat prata massor igen det har jag saknat. Att ha hemlisar, prata sex och bara prata onödiga saker, det bästa som finns.

Lyssnar på Within Temptation just nu.
Tänker på Markus och Ice queen, Lollo och Decivier of fools (pardon me french) och när jag lyssnade sönder somewhere p.g.a olycklig kärlek. Dessutom konserten 2005! oförglömlig, trots att Josse var med -,- men snart kan jag göra om det, längst fram och skrika lungorna ur mig.

Det har varit en extrem nostalgi-dag idag.
Min lediga dag när jag skulle slappa. Men det var kul att tänka tillbaka på alla mina minnen med mina vänner, jag har ju haft det rätt bra med er trots allt <3

Nyare inlägg
RSS 2.0