-

Jag gissar på att det inte är jättemånga som varit i skolan på ett 16-timmars pass och under den tiden hunnit åka till Stockholm och intervjua en konstnär på Moderna Muséet (samt hinna med lunch där), sitta 3 timmar i streck framför datorn och frenetiskt försöka komma på ord till en recension på en konstutställning (när mina ända kunskaper kommer från provet i Historia A) och sen försöka sitta och pilla in den på ett A3 tillsammans med en krönika som inte får plats och få det att se snyggt ut. (Sicken lång mening!)

Men förutom att jag missade min älskade japanska-lektion var det en helmysig dag. Mycket fika, utlösa larmet under en rökpaus, sova på folks axlar, titta på House, fint väder, trevlig middag i matsalen och en roade bilfärd hem. Aldrig har jag skrattat så mycket, och aldrig har jag spelat av folk så mycket i Texas hold'em (in your face, biatches).

Det var sammanfattningen av Tidningsdagen på Rosendalsgymnasiet. Nu är klockan 00.42, Tony har precis skjutsat hem mig och jag ska sova för att kanske orka upp om 5 timmar och gå till skolan igen.

Om någon JO06-are läser detta, visste ni att Tony alltid velat nypa Naturkunskapslärarens gosiga kind? Om inte så visste ni det nu. Paypack för att våran journalistiklärare smygläser våra bloggar!

Jag är inte bara hemma och leker emo, jag gör faktiskt mina uppgifter. Detta är till desktopen (så jag kan visa Ellinor att det faktiskt händer saker). Dock är detta gjort i Quark Xpress till PC och inte till MAC. Suck on that. Reserverar mig dock för ändringar, som kommer spontant hela tiden. Det finns mycket att förbättra.



Framsida och baksida.



Reklam för att fylla ut ojämnt antal sidor



Försättsblad (typ introduktion och sånt) som var tvunget att vara svartvitt :(



Uppslag med rubriker ser ut på följade sätt.



Texten som inte har rubriker är uppdelade på följade sätt.

Jag håller på att lära mig klockan på japanska. Det är lite knepigt, allt heter nästan likadant. Men som tur är finns det undantag och undantags-ändelser! Jag blir så lycklig när allt är helt ologiskt.

Ikväll är det utgång, alltså tänker jag vara ledig imorgon (nu när jag tänker efter har jag inte varit närvarande en enda dag den här veckan...) och på fredag åker jag till mamma och behöver även då vara borta. Inte mycket skola här inte. Det enda som jag peppar mig själv med är japanskalektionerna, jag har inte missat en enda på hela två veckor!

Skit i feber, hosta, nära döden-trötthet och depression - japanska till folket.

ichimanrokusensanbyakusanjuuni = 26332

Hur ska man kunna läsa det där i tecken?
När man kommer till slutet har man ju glömt
vad det stod i början.

Jag har skrivit 3 artiklar idag. Otroligt produktivt! Nu är det bara den där förbannade intervjuartikeln kvar, sen är mina texter slut och projektet över!

Projektarbetet blir bara tyngre och tyngre, speciellt när man börjar lida av mindrevärdeskomplex då man läser alla andras bidrag. Jag vill också kunna skriva direkt från hjärtat om så löjliga saker som t.ex. barnböcker. Men jag kan inte. Jag har drabbats av något som i FF-kretsar kallas "writer's block", jag får inte ur mig ett ord.

Har börjat varje dag hela veckan med att komma försent. I måndags var det 15 minuter, tisdag 1 timme försent + hoppade japanskan, onsdag kom jag inte alls och idag missade jag mattelektionen och struntade i idrotten. Bah.

Jag kan verkligen inte njuta av sovmornarna. Det går inte! Så idag, iställer för att vara i skolan 10 kommer jag insläntrande vid 9. Hinner sitta och läsa mina reviews i lugn och ro samt ta emot ett par dödshot på Travian. Jag har förresten kommer över 1000-strecket samt grundat 4 byar, det är bättre än förra omgången.

Desktopen gick skitbra, jag har ett öga för design säger jag bara. Engelskan gick åt helevete, det krävs för mycket självdiciplin för att Anna, jag & Amanda ska kunna jobba i samma grupp. Amanda försökte dra igång oss, men jag och Anna skrattade för mycket åt allt annat. Dessutom stack Anna utan förvarning plötsligt hem, whaaat?
Grafisk kommunikation... ja... haha vi får inte så mycket gjort, Josefine ;D Men ändå, det blir skitbra. Jag lovar, och intalar mig själv det. Yesbox.

Hade tid hos hjärnskrynklaren för att diskutera livet. Vi diskuterade inte så mycket liv, det blev mest snack om annat. Men det är skönt, jag orkar verkligen inte prata om depprimerande saker. Och inte om mina stulna pengar. USCH DÅLIG STIL! Sedan var det besök hos Syo:n, vi snackade om Japanskan nästa år - troligen läser jag både B & C samtidigt :| men då tar dom bort mitt fula och enda IG i franska (skolk, skolk, skolk).

Bussen var 25 minuter försenad, så nu sitter jag här klockan 18.32. Lång skoldag var ordet.

Åh, när jag nämnde Star Wars fanfic'en i förra inlägget var jag bara tvungen att läsa igenom den. Jag skrev den när jag var 14, baserat på rollspelande med Ridde, Markus och Björn på http://avidgamers.com/StWa. Den är faktiskt ganska bra nu när jag tänker efter. Jag publicerade den aldrig någonstans, men jag kanske borde göra det. Dom har en Star Wars-avdelning på fanfic.net, kanske ska ge den en chans.

--

Chapter 7; Contact with the past.

The falleen stretched out its hand to help Vallin get up from the floor, but noticed that she was stuck under the mandalorians dead body.
"You looked like you needed a handle," he said easily and a pleasant smile dressed his lips. Vallin who couldn't exactly move from where she lay moaned with pain when he kicked the dead mandalorian away from her body.
"Thanks but I'm fine" Vallin groaned with pain again and tried to get up. She failed misarably and fell down hard on her back again. The falleen smiled sarcastic and crouched down beside her.
"You are not fine, beautiful" he replied, his eyes focused on her clothes. It felt like he was undressing her in his mind.

The Falleen was moving his hands over her pained area. Slowly, in circles. Vallin felt her broken bones heal, her organ returning to normal functionality and her brain started to think fast and logical again.
"You are a force-user?" Vallin quickly rose up from her position on the floor. The force had healed her; there was no other explanation to the sudden disappearance off pain. The Falleen seemed somewhat surprised; he also rose and placed himself close in front of her.
"Didn't you notice my lightsable?" he asked her sarcastic.
"There are many kinds of people using that weapon nowadays" Vallin replied and looked the falleen suspicious in the eyes. He answered by glancing humorusly back at her, fingering on his weapon as to prove his importance.
"You're a sith, right?" she asked. He nodded and kept looking her in the eyes. His skin suddenly changed color from the light green color to a darker green; he kept acting normal as if nothing had happened. Vallin decided to not say anything either, but she infact was quite bothered by his change of color on the skin. He rubbed her back softly a little while before his hands moved down over her vertebras and stopped right over her backside.
"So why did you save me?" Vallin whispered and looked at him curiosly. The Falleen didn't answer, just fired off a bright smile and leaned in close to her ear, whispering:
"A smile is the best way of answering someone when in fact you have no other answers"

Titta så fint! Eller nej, jag sitter hemma och har ingen penna till paint. Jag lovar att jag ska skriva hela hiragana-alfabetet på Måndag. För nu kan jag dom - alla 46 jävla tecken.

"Vad sägs om ett äpple?"

Jag har gått i skolan alla lektioner, hela veckan! Nu är det bara ett japanskaprov + tårtätning kvar innan en jobbfri helg infinner sig. Det är så skönt att inte jobba, bara lata sig, packa ur det sista ur huset samt gå på en liten fest ikväll.

Idag slutade vi tidigt så det blev en fika med Amanda & Anna på storken. Det är alltid lika mysigt. Förutom seriösa samtal, jag gillar inte seriösa saker. Då blir man plötsligt så allvarlig och måste tala klokt. Dessutom tänker man bara på sina egna problem, och det resulterar i ännu mer depp.

Men jag har åtminstonde lärt mig Ma, Mi, Mu, Me, Mo, Ra, Ri, Ru, Re, Ro, Wa, Wo och N-tecknena. Dom är det nämligen prov på, så det är dags att det sitter. Måste skriva kapitel två på min fanfic, skriva klart mitt PM som jag inte har lämnat in än, räkna mer matte, skriva på engelska-grupparbetet samt kanske börja klura lite på vad vi ska säga i Anarkist-debatten. Usch vad mycket vi har att göra i skolan.

Just nu sitter jag och Amanda och myser i en soffa i väntan på engelskan där vi ska sätta igång med ännu ett grupparbete. Dagen har faktiskt varit produktiv, jag har äntligen kommit igång med något på desktopen. Det känns skitbra.

Idag är jag stolt över mig själv. Jag har gått hela dagen - och varit extremt aktiv på lektionerna. Desktopen och engelskan är påbörjade, omprovet i matte B avklarat samt har jag och Josefine kommit igång med annonsgrejen på grafiska kommunikationen. Skolan flyter på så bra. Jag har hittat tillbaka.

Genast blev jag mycket gladare.



Tony Elgenstierna om krönikan:

Välformulerat och bitskt.
MVG

No matter how hard you try, it will fail. I have failed. Damn.

Den här dagen var jobbig. Ännu ett grupparbete som ska påbörjas (engelskan) samt nytt projekt på Desktop. Krönikan ska vara inlämnad ikväll, imorgon har jag japanska-prov och på onsdag är det redovisning på religionen samt omprov i Matte B. Skolan äter mig långsamt innifrån. Jag orkar inte mer. Min kropp säger nej och jag kan bara ligga och stirra apatiskt i taket när jag vet att jag borde göra viktigare saker.

Min hjärnskrynklare avbokade dessutom vårat möte idag, fan. När jag för en gångs skull vill spilla ut hur stressad jag är och vill sympati finns hon inte där. Skit.

Imorgon är jag ledig allafall (jag hoppar över Nationalmuséet som jag har varit på 1 miljon gånger) så ikväll ska jag ska titta på Claymore, äta min favoritchoklad och bara halvsova i soffan. Jag måste ignorera skolan för att orka vidare. Tyvärr.

Jag behöver hitta min väg tillbaka. Nu.

Nu är jag lite lättare om hjärtat. Fått mycket pluggande gjort på litteraturhistorian, lärt mig det mesta. Men det är fortfarande mycket information att ta till sig.

Mot slutet blev det inte så mycket pluggande, jag är helt uppspelt över den ev. Chamonix-resan. Party, skidåkning och bäst bäst bäst hela påsklovet. Mycket bättre än backarna i Västanede och Hammarstrand som jag är van vid. Nu ska jag äta kvällsmat, läsa på lite till och slutligen läsa ett nytt kapitel i Chrysantemum & Peaches (jag älskar när det uppdateras på fanfiction.net).

Omg, det är bacon till kvällsmat. BACON, BACON, BACON. Jag älskar bacon. Det är världens godaste. Mums! Jag är så lycklig för jag får mitt bacon. Och jag är glad över mycket annat. Happy, happy, happy för första gången på länge. I love it.

På grund av mindrevärdeskomplex och ångest över reportagets misslyckade form har jag oroat mig hela veckan och vägrat tro att betyget skulle landa på annat än VG.
Jag var verkligen inte nöjd, jag hade slarvat bort reportaget och fick skriva om skiten till en inte lika bra form. Även Tony höll med om att det var medelmåttigt jämfört med mina tidigare prestationer, men skrev ändå ut en mvg. Jag tackar gudarna att jag lyckats ta mig över den här jobbiga saken. Essä och debattartikel here we come.

Betyg: MVG

Oj, väldigt många besökare som lyckades hitta min andra blogg igår. Vad roligt :)

Det börjar bi kallt ute. Jag fryser så jag skakar, och då har jag ändå massa tröjor på mig. Jag vill bara vara hemma och krypa ner under täcket. Men det går inte, för ikväll ska jag till Västerås på konsert. Jag har inte fått vara hemma före 22 någon dag den här veckan :( I'm sleepy. Det var nära att jag inte orkade upp i morse, men jag tvingade mig. Det är viktigt att vara med på matten.

Webdesign är ganska roligt när man väl kommer igång. Jag kunde inte sova och hade inget att göra så jag skapade den nya bloggen, kom på vid 7 att jag hade lite bråttom om jag skulle hinna till skolan. Hm, man kan väl säga att min hjärna är lite lagom trött. Men kroppen säger åtminstonde inte ifrån än så länge.

Det har varit visning på lägenheten 2 gånger i helgen, den sista är ikväll klockan 18. Kom hit och se till att vara intresserade!

Nu ska jag äta upp min frukost, borsta tänderna och dra på mig klackarna för att gå ner till bussen. Önskar mig ett mirakel för att inte somna på konsthistorian av ren utmattning.

Min senaste last stavas punchrulle med kaffesmak. Det är så gott att jag kan fantisera om att äta det under ex. en tråkig lektion. Men jämfört med min andra betydligt hälsofarligare last är punchrullen ganska harmlös.

Mitt stressiga schema på mAx har börjat göra sig påmint. Jobbar nu 2-3 dagar i veckan istället för varannan helg och det har börjat slita på kroppen. Jag är öm i lederna, ryggen värker och min hjärna orkar verkligen inte med skolarbetet.  Det är många prov och hemuppgifter och det blir sena dagar om man räknar med kvällslektionerna i japanska. Hela nätterna går åt att plöja igenom klassiska romaner och försöka läsa igenom inför proven. All press håller på att knäcka mig på mitten. Så jag tar till mitt gamla vapen, nikotinet. Jag har inte råd att bryta ihop nu, jag måste kunna hålla allt balanserat. För 92 kronor i veckan mår jag bra, och det är ju det viktigaste.

Just keep it together och låt inte det här spåra ur lika mycket som det gjorde förra gången.