Tankar om att flytta från lägenhet till villa.
Sanningen har börjat infinna sig, snart är det dags att lämna min trygga oas för att bosätta mig i en villa. Jag har insett att jag blivit en riktig lägenhetsmänniska och att jag trivs otroligt bra i mitt mysiga rum. Så mycket minnen. Så mycket folk som har suttit på sängen, legat på sängen, sovit i sängen, gjort snuskiga saker i sängen (höh). I 3 hela år har det varit den centrala punkten i mitt liv, det känns så jävla vemodigt att lämna ifrån mig det.
Det är bara att hoppas att jag kan finna samma stämning i det nya huset och att ni fortfarande kommer att hälsa på mig.
Minnen från alla gånger man fyllesnackat på den franska balkongen, minnen från alla gånger man smugit ut på nattliga äventyr genom bakdörren, minnen från alla personer som besökt mitt rum som samtidigt blir till minnen av alla jag någonsin tyckt om och släppt in i mitt liv, minnen från sommaren och musikens hus bygget - mitt huvud som sprängdes varje morgon när dom la den förbannade kullerstenen samt alla nattgäster som ständigt klagade.
Jag kommer sakna den här tiden, jag kommer sakna att vara 17 år och bo i lägenhet. Det senaste året har varit det bästa i mitt liv.
Det är bara att hoppas att jag kan finna samma stämning i det nya huset och att ni fortfarande kommer att hälsa på mig.
Minnen från alla gånger man fyllesnackat på den franska balkongen, minnen från alla gånger man smugit ut på nattliga äventyr genom bakdörren, minnen från alla personer som besökt mitt rum som samtidigt blir till minnen av alla jag någonsin tyckt om och släppt in i mitt liv, minnen från sommaren och musikens hus bygget - mitt huvud som sprängdes varje morgon när dom la den förbannade kullerstenen samt alla nattgäster som ständigt klagade.
Jag kommer sakna den här tiden, jag kommer sakna att vara 17 år och bo i lägenhet. Det senaste året har varit det bästa i mitt liv.
Kommentarer
Trackback
