-

Okej nu börjar vi om igen. Blogg är inte intressant om man inte har ett ämne att skriva om. Eftersom jag varken har sjukdomar, deppression (även om det onekligen känns så ibland) eller journalistiskt intresse (fanzinet förstörde allt) föll det på min lott att skriva om det enda jag verkligen brinner för. Och när vi snackar brinner är det snarare skogsbrand än glöd.

För det första, jag är helt beroende av min dator och Animebibliotek. När jag i slutet av 2007 räknade på hur mycket jag egentligen tittat på var det uppe i 6 månader av mitt liv. Men det är faktiskt inte bara nöje, det är mest jobbigt. Jag antecknar när jag tittar numera... Antecknar... Och pausar hela tiden för att kunna läsa små skyltar eller eftertexterna (om det är katakana/hiragana vill säga). Jag är skadad, det är farligt att läsa japanska. Man kan inte ens njuta av Anime längre.

För tillfället tittar jag inte på överdrivet mycket, bara de här 10 serierna. Har "Inte sett"-mappen kvar innan jag är uppe i 1 Tb Anime:




Ragnarök - När jag inte har någon att göra, då tittar jag på Ragnarök. Är på Volym 3 tror jag. En sån där "kötta-så-många-vi-kan" serie med en liten flicka som ska rädda världen som huvudperson. Väldigt lättsam. Undrar om jag någonsin kommer se klart den.

Prince of Tennis - Handlar om en Internatskola för tennisspelare där Echizen blir första Junioren någonsin att bli uttagen till skollaget. Det är matcher hit och dit, och det ligger många hemligheter under ytan. Är någonstans i mitten av serien, tror inte jag ser klart den dock. Finns viktigare saker.

Naruto: Shippuuden - Den som inte har en aning om vad det handlar om, googla det. Naruto är allmänbildning! Nu när de har hittat Sasuke igen börjar det bli spännande, och om 2 veckor startar en ny arc - alltså måste herr Uchiha bestämma om han ska med hem till Konoha eller inte. Purr purr purr.

Bleach - Precis som med Naruto är det allmänbildning att veta vad Bleach handlar om. Måste bara nämna att jag är ytterst besviken. Hueco Mundo känns bara som en lång tramsig filler.

Kyou kara Maou - En supergullig serie om 15-åriga Yuuri som ska bli kung. Har aldrig skrattat så mycket som när han av misstag råkar fria till Wolfram. Brände av 39 avsnitt en natt när jag inte kunde sova.

Saiyuki - Köpte långfilmen av en ren slump på någon rea, kollade på den för några dagar sedan och upptäckte att den faktiskt var riktigt bra. Laddat ner hela serien som jag ska börja kolla på när tiden tillåter

They are my noble masters - Ayako fortsätter släppa avsnitten i en skön takt, jag tittar varje vecka och skrattar lika mycket. Minus för att den bara finns i MKV-format, jag hatar det. Det betyder att man måste släpa sig upp för att codecen till Media player byter inte avsnitt automatiskt.

Koutetsu Sangokushi - Kinas historia med en twist. Huvudpersonen är en aning mesig för att vara hjälte men åh jag har blivit kär i hans mästare, Komei. Långt, silverblont hår är snyggast även på animekaraktärer.

Ikoku Iroko Romantan - En av Lollos favoritmanga har blivit OVA. Under sin bröllopsnatt blir brugummen utslängd från sitt rum efter ett långt gräl, han söker tröst i baren och finner en överkåt Italienare att tillbringa natten med. Japaner kan dock inte prata engelska, inte heller italienska - så det blir inte speciellt "sexigt" bedtalk, det blir bara skrattretande. Hahaha.

Ichigo Mashimaro - Mah! Så jävla söta. Var så anti till serien först, men jag ångrar inte att jag började titta. Deras storasyster påminner så mycket om mig, sitter hemma och kedjeröker med en kopp kaffe.




Kvar att se:

Code Geass
Darken than black
Faith Stay Night
Ghost in a shell (nej jag har fortfarande inte sett den :P)
Hatenkou Yuugi
Mnemosyne
Nodame Cantabile
Saint beast kouin jojishi tenshitan
Samurai deep kyou
Samurai X - trust

Nu har jag blivit cpmycket magsjuk. Mitt i projektarbetet... Jag spyr, äter inget och mår bara crap. Men jag tar mig till japanskan, för missar jag den kommer jag inte fatta något alls. Mina artiklar tänker jag ligga hemma och skriva.

Men det är ju tradition att dra igång ett mega-anime-projekt varje gång jag blir sjuk. Den här gången tänkte jag titta på hela dragonball (500 avsnitt, 98 gb) samt Prince of Tennis (178 avsnitt + ett par filmer, 38 gb). Snart börjar mina diskar bli lite fulla för allt detta har jag hunnit med sedan bredbandet kom:

Totalt nedladdat: 421.96 GB
Totalt uppladdat: 1,920.98 GB

Och det där är helvetes mycket saker som ska rymmas på mina:

200 GB cd-skivor,
750 GB extren hårddisk (Stig & Bengt),
360 GB intern hårddisk (Evert),
80 GB i den bärbara (Hrimfaxe).

Och mind you, jag har ju som sagt redan 460 GB Anime på datorn...

Summary:
While dwelling over the sudden decision to leave Amestris, Ed and Al are desperatly trying to find the Uranium bomb. There is minimal success until Roy. L. Mustang, a respected member of the Nazi-party, shows up in media claiming to have constructed the first nuclear bomb.

--

Det blev en Fullmetal Alchemist den här gången. Blev inspirerad av söta rara ztv, för ni visste väl att de sänder serien på japanska klockan 22.25 på kvällen? Nej okej, men nu vet ni det allafall.

Har postat första kapitlet på denna nya kreation för en liten stund sen. Verkar som det är många som har tråkigt ikväll, det är redan ett par hundra träffar. Men så är ju min beryktade porrnovell på sidan väldigt känd, no doubt att de måste titta in ett sådant här seriöst projekt från mig (öser beröm över mig själv så jag känner mig duktig). Min fanfiction nummer två är postat på http://fanfiction.net, om ni lyckas hitta den får ni en kaka.

Hittat en ny favoritserie i post-apokalypsgenren (näst efter ergo proxy och neon genesis evangelion). Det är Infinite Ryvius. Jag var väldigt skeptisk till en början, massa barn som är ensamma på ett rymdskepp - men den blir intressant efter ett par avsnitt.

Hela serien utvecklas till något i stil med Flugornas herre, ett samhälle växer fram med olika styre och åsikter. Man måste fundera på vilket styrelsesätt som är mest effektivt. Det hela börjar som en demokrati men slutar som den strängaste diktatur där de svagaste kastas ut för att ge mat åt dem som arbetar hårdast. Den är otroligt hemsk (angst, angst, angst) men samtidigt så pass facinerande att man inte kan slita sig.

Om det är något jag hatar allra mest är det missbruk av det japanska språket. Personer som missbrukar ord som kawaii, kallar sig själv -chan/kun, låtsas prata och skriva japanska för man tittar på anime/läser manga. Det allra mest irriterande för tillfället är personer som kallar sig otaku.

I japanskan är Otaku (precis som artikeln nedanför beskriver) är mycket fult ord för något som är besatt av saker. Om jag skulle säga till en japan att jag var en otaku skulle dom titta på mig som om jag vore något orent som inte borde finnas. Det är otroligt nedsättande för dom att leva på det viset, de tycker att arbete och sysselsättning är viktigast - inte livet online. Att kalla sig otaku vore något som vi på svenska skulle kunna kalla "en datanörd utan liv eller vänner som sitter flera dagar i sträck framför datorn utan att duscha" skulle vi tycka den personen var häftig? NEJ. Vi skulle inte prata med personen för den skulle ändå bara grymta på något okänt språk, snacka om stats på spel eller bara stirra ut i luften. Det skulle nästan inte ens gå att komma nära, han skulle lukta 7 dagar gammalt svett. Tänderna skulle vara ruttna och uhhh.... jag får upp en bild i huvudet på en person jag kände för längesedan som kanske skulle stämma in i kategorin "en sann otaku".

FRÅN WIKIPEDIA:
It should be noted that the English term geek is not a precise translation of the Japanese otaku. Otaku has a significantly greater negative connotation than geek does in the West, especially as the term geek has become less derogatory. The term otaku in Japanese suggests a creepy, obsessive loner who rarely leaves the house. In English, geek can possibly suggest a person who may be socially awkward but who is also intelligent and may be fairly "normal" aside from their interest in certain typically 'geekish' pursuits (video games, comic books, computers, etc.).

Innan alla fillers kom in i bilden var både Naruto och Bleach klockrena toppenserier. Den sista spurten på Naruto under 2006 fick mig att spy, men seriens del 2 - shippuuden gjorde att jag genast föll tillbaka. Vackra stridsscener, mognare karaktärer samt enormt bra arcs att se fram emot: Den nya Team 7-medlemmen Sai, Akatsuki kommer medverka mer och jakten på Sasuke och Orochimaru kommer trappas upp. Men (det finns alltid ett sånt) det är för jobbigt att vänta 2 veckor på varje avsnitt, det är tråkigt och frustrerande att vänta. Jag håller på att bli besviken igen...

Angående Bleach har dom börjat med små Hollow-bebisar med skrikiga röster som tydligen "ska vara roliga". Dom är förfan i en helvetesvärld, det ska inte vara roligt. Jag vill se ångest, skräck, svåra fight-scener. Inte småbarn med jättemaskar som husdjur. De pratar så otroligt ful japanska att jag får ångest och måste hålla för öronen så fort de är i bild. Jag vill ha gamla Bleach tillbaka </3.

Eftersom vi har orgentering på idrotten idag har jag tyvärr blivit "sjuk". Synd, då missar jag ju det. Oops. Istället har jag 3 timmars håltimme i väntan på engelskan. Efter att ha läst Animelover's bilddagbok fick jag inspiration att börja titta på Ouran high school host club. En härligt, japansk, töntig serie om ett gäng killar som driver en klubb för att underhålla damer. Mer information följer när jag sett klart den.

Enligt dattebayo's hemsida skulle inte Naruto episod 29 och 30 släppas den här veckan. Det är så frustrerande för dom har dragit ut på Gaaras död i ungefär 30 avsnitt och nu får man vänta 3 veckor för att se hur han överlever. Men helt plötsligt släpper dom dubbelavsnittet allafall, men till mitt stora förtret drar dom ut ännu mer på det (tårar, ilska och hämnd genom ett helt avsnitt) och tar ett uppehåll på ett par veckor.

Jävla skit-dattebayo, förstår ni inte att det är omänskligt att låta oss vänta så här mycket? Inte nog med att ni bara släpper serien varannan vecka, ni måste också lägga den på uppehåll p.g.a. interna problem. Skäms!