-

Jag har inte skrivit här på länge... Jag vet inte riktigt vad som hände, men någonstans tog mina ord slut. Jag vet inte vad jag ska skriva. Hur jag mår? Nej, jag vet inte hur jag mår. Hur mycket dumt jag hittar på? Nej, det vill jag inte att ni ska veta.

Fredagen var väldigt händelserik, spenderade nog mesta tiden hos Amanda (som vanligt, jag inkräktar i ditt liv. haha) sedan var det fest hemma i lägenheten. Lördagen var jävligt trevlig allafall, förutom den lilla tråkigheten att jag jobbade. Hanna och jag var lite spontana och drog till Isa på fest. Kul att träffa alla igen, speciellt Elin som jag inte pratar så mycket med längre. Sedan... sedan... vi tar det en annan gång.


"Innanför fläsket finns en helt oupptäckt värld"

// Victor 11.29, full som fan på en buss till Kristiansstad.

På grund av mindrevärdeskomplex och ångest över reportagets misslyckade form har jag oroat mig hela veckan och vägrat tro att betyget skulle landa på annat än VG.
Jag var verkligen inte nöjd, jag hade slarvat bort reportaget och fick skriva om skiten till en inte lika bra form. Även Tony höll med om att det var medelmåttigt jämfört med mina tidigare prestationer, men skrev ändå ut en mvg. Jag tackar gudarna att jag lyckats ta mig över den här jobbiga saken. Essä och debattartikel here we come.

Betyg: MVG

Jag hatar att säga det, att erkänna det vore som att erkänna mig själv besegrad i en fråga jag brinner för. Men är det inte lite ensamt utan en pojkvän? Det verkar mysigt på något sätt.

Men när jag tänker tillbaka på mina egna upplevelser var det
(A) en person som inte delade mina intressen och det drev mig till vansinne. det höll ändå länge innan jag tröttnade.
(B) han som var bra i sängen, delade mina intressen. det gick över rätt snabbt, för lika är aldrig bra.
(C) en helt lealös person utan egna åsikter som bara existerade för att göra mig lycklig. tröttsamt.

Nu när jag skrev dom där punkterna förstår jag varför jag inte vill vara bunden till någon. Jag blir aldrig nöjd. Jag gillar inte tofflor utan stake, jag gillar inte arroganta & självgoda snobbar, depression är inte hett, för bra i sängen ger bara komplex, en perfect match är tröttsamt, en helt olik person är intressant ett tag tills man argumenterat sönder alla samtalsämnen och inte står ut med varandra. Så basically, jag tycker inte om någon?

Äsch jag är säkert bara lite sugen såhär på kvällskanten. Avundas paren och deras eviga förmåga att få utlopp för sin fysiska behov så fort dom har lust. Pardon my french men jag behövde bara lätta på hjärtat. Nu är det rent igen: inga flera relationer.

Godnatt.

Varför kan inte allt vara lika lätt som när man var liten? Jag vill inte vara gammal och fatta beslut. Allt man gör är bara att välja fel och så slutar allt i kaos. Vem finns där och ser till att allt blir rätt? Ingen. Man ska klara allt själv, men när det passar ska man lyda blint för det är faktiskt 110 dagar kvar innan jag officiellt blir myndig.

Skratta ni, men en dag ska jag visa er.

Det är lugnt. Även om jag skriver tonvis med meningslösheter betyder det inte att jag mår dödligt dåligt. Det är bara faser. Faser av total depression som jag går igenom ibland. Stänger in mig i mörkret och brottas med demonerna jag inte orkar ta hand om i vardagen. Jag tycker inte om att bli påmind om det förflutna. Ännu mindre tycker jag om mitt hemska karaktärsdrag som jag ärvt från min mor, att ignorera allt. Jag tjatar, förlåt. Men det är ett sånt där problem jag inte vet hur man ska ta itu med. Hur möter man sina problem egentligen... Hur...

Mitt hjärta gör ont. Ibland tror jag att det måste vara någon hjärtsjukdom för det slår för fort med dubbla slag. Men det bara är så. Och jag yrar. Jag borde inte skriva saker när jag är upprörd. Det blir alltid halva meningar, dunkla budskap och alldeles för personligt för att låta snokande människor få veta. Men skitsamma. Hoppas det är trevlig läsning.

Livet är en enda lång besvikelse, ljusglimtarna syns inte längre där långt borta i horisonten. Det är samma sak, varje gång. Och det gör så ont... att tålmodigt vänta på att du ska ändra dig, acceptera mig och inse dina misstag. Den dagen då du kan älska mig igen, den dagen kommer aldrig komma. Jag kommer vänta tills det är för sent.

Jag tvingade mig själv att växa upp för din skull. Men nu när jag är klok nog att förstå, vad finns det egentligen att förstå? Det finns ingen som vet vad du tänker, barn eller vuxen. Du är precis som mig... bara förtränger allt under ytan och tar ut dina agressioner på det som verkligen är viktigt. Vi ignorerar, skjuter upp, struntar i, förstör, lämnar, glömmer, hatar...

Vi är verkligen lika, det skrämmer mig.

Caroline.10. säger (19:52):
jag kan inte tänka ordentligen

◊Mimi || Kew<3 säger (19:53):
ordentligen?

◊Mimi || Kew<3 säger (19:53):
hahaha carro är du full?

--

Bara för att jag ska komma ihåg det här imorgon; P12 är godaste drinken. Så, nu kan jag supa skallen av mig.

Jag orkar inte. Ge upp, lämna mig ifred och försvinn.

Oj, väldigt många besökare som lyckades hitta min andra blogg igår. Vad roligt :)

Det börjar bi kallt ute. Jag fryser så jag skakar, och då har jag ändå massa tröjor på mig. Jag vill bara vara hemma och krypa ner under täcket. Men det går inte, för ikväll ska jag till Västerås på konsert. Jag har inte fått vara hemma före 22 någon dag den här veckan :( I'm sleepy. Det var nära att jag inte orkade upp i morse, men jag tvingade mig. Det är viktigt att vara med på matten.

Webdesign är ganska roligt när man väl kommer igång. Jag kunde inte sova och hade inget att göra så jag skapade den nya bloggen, kom på vid 7 att jag hade lite bråttom om jag skulle hinna till skolan. Hm, man kan väl säga att min hjärna är lite lagom trött. Men kroppen säger åtminstonde inte ifrån än så länge.

Det har varit visning på lägenheten 2 gånger i helgen, den sista är ikväll klockan 18. Kom hit och se till att vara intresserade!

Nu ska jag äta upp min frukost, borsta tänderna och dra på mig klackarna för att gå ner till bussen. Önskar mig ett mirakel för att inte somna på konsthistorian av ren utmattning.

Min senaste last stavas punchrulle med kaffesmak. Det är så gott att jag kan fantisera om att äta det under ex. en tråkig lektion. Men jämfört med min andra betydligt hälsofarligare last är punchrullen ganska harmlös.

Mitt stressiga schema på mAx har börjat göra sig påmint. Jobbar nu 2-3 dagar i veckan istället för varannan helg och det har börjat slita på kroppen. Jag är öm i lederna, ryggen värker och min hjärna orkar verkligen inte med skolarbetet.  Det är många prov och hemuppgifter och det blir sena dagar om man räknar med kvällslektionerna i japanska. Hela nätterna går åt att plöja igenom klassiska romaner och försöka läsa igenom inför proven. All press håller på att knäcka mig på mitten. Så jag tar till mitt gamla vapen, nikotinet. Jag har inte råd att bryta ihop nu, jag måste kunna hålla allt balanserat. För 92 kronor i veckan mår jag bra, och det är ju det viktigaste.

Just keep it together och låt inte det här spåra ur lika mycket som det gjorde förra gången.

Du var min bror. Min älskade bror som försvann in i sina egna problem och nyfunna kärlek. Jag blev som en vindpust, något du bara gick igenom och sedan glömde bort. Jag försökte ge dig allt, men fick inget annat än tårar tillbaka. Så jag fortsätter åt mitt håll, jag tänker inte vända tillbaka bara för att glömmas bort igen vid passande tillfälle.

Sex är inte bra, det är kul en stund men leder bara till problem.

Jag har upptäckt att jag har fyllt bloggen med bilder, musikvideor samt spel- och animerecensioner. Heh, det var inte meningen att det skulle bli så mycket. Jag tappar fokus på mitt personliga skrivande, men samtidigt känner jag inte för att vara personlig för tillfället. Jag tar nog upp den tråden någon annan gång. Någon gång när jag känner för att spilla ut allt inuti och få kommentarer från trögtänkta dumskallar som kallar det emo. Men det är mänskligt att må dåligt, dessutom är det ännu mer mänskligt att vilja få ur sig saker. Jag föredrar att skriva ur mig mina bekymmer, så onödiga kommentarer undanbeds. Stör ni er på att jag öppet visar vad jag känner? Läs inte. Jag är säker på att ni själva mått piss ibland.

Absolutly wonderful. Årets spel 2003 och 2005, och även om det syns grafikmässigt är storyn så trevlig att jag måste spela det för sjunde gången. Men det är ingen utmaning längre, inte ens om man kör som Jedi Counselour (svåraste klassen att mästra) och på nivå difficult. Kanske jag ska prova att inte använda lasersvärd? Det borde göra det ännu ett snäpp svårare.

Spelar både 1:an och 2:an parallelt. Första spelets story saknar ord. Den är så välgjord, uttänkt och facinerande gång på gång. I andra spelet lockar Kreias röst (en genomond sith med silkeslen, farlig röst med en touch av ironi), lika så Sith Lord-klassen. Först träna sig en egen liten grupp med elit-sith, ta sig in i en stor folkmassa - sedan ha så mycket forcepower att man kan blixtra ihjäl varenda åskådare. Som omväxling kan man kasta runt dom lite och sedan knäcka ryggraden med en liten vink på tummen. Det är makt, avancerat gameplay och för en gångs skull kan jag vara ond med gott samvete.

Så länge jag har väntat och nu släpper Obsidian en expansion till mitt absoluta favoritspel. Spelet ska vara en fristående 50 timmars fortsättning på orginalstoryn där man åter igen ska förändra ödet i Neverwinter med omnejd. Gameplayer.se har gett spelet ett klart godkännande och beskriver ett nytt tankesätt angående kompanjonerna. Denna gång ska de spela en väldigt mer central roll i storyn, det blir färre karaktärer att träffa på vägen men längre och mer välskrivna dialoger. Alla val påverkar relationen man har till landet, kungen och kompanjonerna både till det bättre och sämre.

När vi har flyttat in i det nya huset ska jag ägna en helg åt att helhjärtat rädda Neverwinter från ännu en katastrof. Oändligt tack till Obsidian som verkligen gjorde min dag komplett.

bu

Eftersom vi har orgentering på idrotten idag har jag tyvärr blivit "sjuk". Synd, då missar jag ju det. Oops. Istället har jag 3 timmars håltimme i väntan på engelskan. Efter att ha läst Animelover's bilddagbok fick jag inspiration att börja titta på Ouran high school host club. En härligt, japansk, töntig serie om ett gäng killar som driver en klubb för att underhålla damer. Mer information följer när jag sett klart den.

Jag är helt övertygad om att jag är spritt språngande galen på morgonen. I morse fick jag för mig att Amanda hade ändrat mobilspråket till Finska, så jag tänker att för att ändra tillbaka det måste jag sätta på alla alarmen och ställa om tiden.

När jag vaknade på riktigt en timme senare är mobilen såklart inte inställd på finska, samma gamla alarmtext "vakna upp din bajskorv" blinkar rött till soundtracket från Hellsing. Det är ett under att jag kom i tid till skolan, till och med 5 minuter innan vi började.

Lekt med tanken att på en tråkig föreläsning av t.ex. ekonomi bara kunna dra på en bra film och sjunka in? Med flash-player installerat på skoldatorn är detta nu en verklighet. Det går alldeles utmärkt att streama film från både Youtube och Veoh.

På Veoh finns det 10.000-tals filmer att se online. Nu snackar vi inte 10 sekunder a'la Youtube utan timmeslånga spelfilmer, anime-avsnitt, tv-serier etc. Inget av dem kräver medlemsskap och ger flera timmar av upplevelser mycket mer intressanta än låg- och högkonjunkturer.

Caroline är Random Goth

Du skriver inga dikter själv men läser gärna andras. Troligen är du mycket musikintresserad och klär dig i svarta kläder. Du är en bra bit på vägen med har en lång väg kvar att vandra.
Det kan vara värt att nämna att du förmodligen har en ganska sund verklighetsuppfattning.

49.58% Goth (59 poäng)

Hur goth är du?

Det är skönt att börja växa ifrån det där. Goth är egentligen bara tron på massa vampyrer-hokuspokus-wicca-satanism-egyptiska-gudar och ha alldeles för mycket smink på ett blekt ansikte inramat av ett svart kallufs blaha blaha. Jag är helt nöjd med min tillvaro som relativt ogothisk. Jag gillar färg. Jag gillar rött och orange hår. Jag gillar dessutom rosa underkläder. Lol.

Jag har kommit igång! Jag har äntligen intervjuat min 27-åriga lajvare, letat bakgrundsmaterial och satt ut lite riktlinjer om vad jag vill få fram med min text. Jag vill få fram att lajvare är vuxna barn som lever i sin egna lilla värld, precis som Don Quijote gjorde på 1700-talet. Lajvare får ta det här som dom vill, men jag tycker bara det är facinerande att vissa människor lyckats bibehålla samma fantasi som de hade under barndomen. Absolut facinerande.

Mitt repotage kommer äga ditt.