-

Det är lugnt. Även om jag skriver tonvis med meningslösheter betyder det inte att jag mår dödligt dåligt. Det är bara faser. Faser av total depression som jag går igenom ibland. Stänger in mig i mörkret och brottas med demonerna jag inte orkar ta hand om i vardagen. Jag tycker inte om att bli påmind om det förflutna. Ännu mindre tycker jag om mitt hemska karaktärsdrag som jag ärvt från min mor, att ignorera allt. Jag tjatar, förlåt. Men det är ett sånt där problem jag inte vet hur man ska ta itu med. Hur möter man sina problem egentligen... Hur...

Mitt hjärta gör ont. Ibland tror jag att det måste vara någon hjärtsjukdom för det slår för fort med dubbla slag. Men det bara är så. Och jag yrar. Jag borde inte skriva saker när jag är upprörd. Det blir alltid halva meningar, dunkla budskap och alldeles för personligt för att låta snokande människor få veta. Men skitsamma. Hoppas det är trevlig läsning.