Nattfilosofi.

Jag hatar att säga det, att erkänna det vore som att erkänna mig själv besegrad i en fråga jag brinner för. Men är det inte lite ensamt utan en pojkvän? Det verkar mysigt på något sätt.

Men när jag tänker tillbaka på mina egna upplevelser var det
(A) en person som inte delade mina intressen och det drev mig till vansinne. det höll ändå länge innan jag tröttnade.
(B) han som var bra i sängen, delade mina intressen. det gick över rätt snabbt, för lika är aldrig bra.
(C) en helt lealös person utan egna åsikter som bara existerade för att göra mig lycklig. tröttsamt.

Nu när jag skrev dom där punkterna förstår jag varför jag inte vill vara bunden till någon. Jag blir aldrig nöjd. Jag gillar inte tofflor utan stake, jag gillar inte arroganta & självgoda snobbar, depression är inte hett, för bra i sängen ger bara komplex, en perfect match är tröttsamt, en helt olik person är intressant ett tag tills man argumenterat sönder alla samtalsämnen och inte står ut med varandra. Så basically, jag tycker inte om någon?

Äsch jag är säkert bara lite sugen såhär på kvällskanten. Avundas paren och deras eviga förmåga att få utlopp för sin fysiska behov så fort dom har lust. Pardon my french men jag behövde bara lätta på hjärtat. Nu är det rent igen: inga flera relationer.

Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0