The smell of (un)success.


Nu kan jag inte sova, das pillz hjälper verkligen inte som de ska. Säkerligen är det inte heller nyttigt att jag tröstäter mackor, dricker te samt lyssnar på Mucc. Men vad gör man inte för att slippa tänka? För allt jag tänker på är att det inte går att stadga sig, för då kanske jag missar min framtida japanska man. Helt seriöst, jag är helt galen. Spritt, språngande cräzy! (Nu ser jag framför mig hur Mimi nickar i tyst samtycke).

Jag antog först att det var min svullna halsmandel (som nu är stor som en valnöt och får mitt ansikte att se skewt ut HAHA) men under de 20 minuterna det har tagit att skriva om inlägget minst 30 gånger (orginalinlägget var så emo att det bara var att snitta handlederna direkt) har jag tvingats inse det bittra faktumet att:

Jag luktar fortfarande honom, och det får mig att bara längta ännu mer tills nästa vecka. Jag vill gå i koma så helgen är över snabbt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0