-

Titta så fint! Eller nej, jag sitter hemma och har ingen penna till paint. Jag lovar att jag ska skriva hela hiragana-alfabetet på Måndag. För nu kan jag dom - alla 46 jävla tecken.

"Vad sägs om ett äpple?"

Jag har faktiskt funderat över mitt liv idag. Det tog inte mindra än en enda minut att komma på att just nu trivs jag jävligt bra med mig själv. Jag har underbara människor runt omkring med hela dagarna (och kvällarna), skolan går hur bra som helst - på räls liksom, att jag lär mig japanska så fort känns som en blessing från de högre makterna.

Det känns som att ju äldre man blir, ju tyngre börda måste man bära. Men samtidigt blir man väldigt stark, och styrka är det viktigaste för att orka med allt runtomkring. Världen runt omkring mig börjar faktiskt se lite annorlunda ut. Jag känner mig som en vis buddist som nått upplysning. Det finns inte bara ett svar, det finns inte bara svart & vitt - det finns faktiskt en hel gråskala emellan. Det finns inget som egentligen heter rätt och fel, det finns bara människors snedvridna eller instängda åsikter och fördomar.

I dag är jag helt enkelt en jävligt bra människa som har roligt med livet. Fan vad bra!

Jag har gått i skolan alla lektioner, hela veckan! Nu är det bara ett japanskaprov + tårtätning kvar innan en jobbfri helg infinner sig. Det är så skönt att inte jobba, bara lata sig, packa ur det sista ur huset samt gå på en liten fest ikväll.

Idag slutade vi tidigt så det blev en fika med Amanda & Anna på storken. Det är alltid lika mysigt. Förutom seriösa samtal, jag gillar inte seriösa saker. Då blir man plötsligt så allvarlig och måste tala klokt. Dessutom tänker man bara på sina egna problem, och det resulterar i ännu mer depp.

Men jag har åtminstonde lärt mig Ma, Mi, Mu, Me, Mo, Ra, Ri, Ru, Re, Ro, Wa, Wo och N-tecknena. Dom är det nämligen prov på, så det är dags att det sitter. Måste skriva kapitel två på min fanfic, skriva klart mitt PM som jag inte har lämnat in än, räkna mer matte, skriva på engelska-grupparbetet samt kanske börja klura lite på vad vi ska säga i Anarkist-debatten. Usch vad mycket vi har att göra i skolan.

Dagarna bara flyger förbi, jag undrar vart tiden tar vägen egentligen.

Imorse när jag vaknade kände jag bara "nej, jag pallar inte. jag sjukar mig" men efter 2 minuter blev jag rastlös och föredrog att åka till skolan. Glömde skåp + datanyckeln hemma, fick ingenting alls gjort (förutom MVG i situps på idrotten xP). Japanskan var roligare än vanligt, många av dem jag har bekantat mig närmare med var där - och tro det eller ej - jag räckte faktiskt upp handen flera gånger. Jag är stolt över mig själv.

Satt hemma hos Amanda och fikade en stund. Sedan var det dags för sexparty. Mimi hade ringt och bett mig hänga på en kväll på Ooups, en sexbutik i forumgallerian. Det var hur roligt som helst. Dom serverade obegränsat med alkohol (farligt, jag fick i mig en hel del och spillde väldigt mycket) och visade massa roliga sexleksaker. Bäst var ändå en bok om dejting "hur ser man om sin dejt är yxmördare" xD

Nu blir det avsnitt 150 av bleach, avsnitt 15-20 av Witch hunter Robin, avsnitt 36-37 av naruto shippuuden, en lång dusch, fixa sprit till imorgon, plugga japanska inför provet imorgon och sedan efterlängtad sömn. Godnatt.

Summary:
While dwelling over the sudden decision to leave Amestris, Ed and Al are desperatly trying to find the Uranium bomb. There is minimal success until Roy. L. Mustang, a respected member of the Nazi-party, shows up in media claiming to have constructed the first nuclear bomb.

--

Det blev en Fullmetal Alchemist den här gången. Blev inspirerad av söta rara ztv, för ni visste väl att de sänder serien på japanska klockan 22.25 på kvällen? Nej okej, men nu vet ni det allafall.

Har postat första kapitlet på denna nya kreation för en liten stund sen. Verkar som det är många som har tråkigt ikväll, det är redan ett par hundra träffar. Men så är ju min beryktade porrnovell på sidan väldigt känd, no doubt att de måste titta in ett sådant här seriöst projekt från mig (öser beröm över mig själv så jag känner mig duktig). Min fanfiction nummer två är postat på http://fanfiction.net, om ni lyckas hitta den får ni en kaka.

Sensei: Alltså det här är bra Carorino-tachi (Carolines grupp). Väldigt pedagogiskt att ni bytte ut nimu (kött) mot sakana (fisk), delfiner äter ju inte kött. Eller gör dom det? Vet ni om delfiner äter människor- UAW! *sensei ramlar av stolen*
Hammis-kun: Sensei, daichobu? (gick det bra)
Sensei: Hai, sensei wa kara ninja desu yo. (ja, för jag är en ninja)

Alltså, vi skrattade. Och vi skrattade. Och vi skrattade. Dessutom var Hammis, min och Sebastians lilla pjäs om familjen som ska på zoo väldigt otroligt bra. Speciellt Hammis lilla "UWAA SOGOI! IRUKA WA OOKII DESU NE" (Jävlar, delfinen är skitstor) klockrent.

Just nu sitter jag och Amanda och myser i en soffa i väntan på engelskan där vi ska sätta igång med ännu ett grupparbete. Dagen har faktiskt varit produktiv, jag har äntligen kommit igång med något på desktopen. Det känns skitbra.

Idag är jag stolt över mig själv. Jag har gått hela dagen - och varit extremt aktiv på lektionerna. Desktopen och engelskan är påbörjade, omprovet i matte B avklarat samt har jag och Josefine kommit igång med annonsgrejen på grafiska kommunikationen. Skolan flyter på så bra. Jag har hittat tillbaka.

Eftersom Magda bangade Grand idag p.g.a. extrem bakfylla (det här ska jag komma ihåg -,-) följde tack och lov Amanda med och tittade på när min syster skulle sjunga. Tack, du räddade mig verkligen!

Jag antog att det var någon liten grej, max en halvtimme - men ack så fel man kan ha. Det var förband, ståupp-komik etc. etc. och efter 2, 5 h var man ordentligt trött i öronen och mitt sällskap hade bråttom hem (förlåt Josefin). Jag köpte vita rosor till dig som står på köksbordet allafall, du är så duktig.

<< Alex>>> säger (12:44):
men du, det var nån som skicka virus till mig på msn, men jag scana det först o det var ett shutdown virus , så nu har ja bombat den personen på msn me virus o det spelar ingen roll om han acepterar datorn blir drabbad ändå XD skickar massa shutdown virus nu. du gör bara en ny genväg och skriver shutdown så har du gjort ett virus :P

Jag och Magda skulle vara lite spontana, så vi drog på studentfest. Jag är väldigt onykter för tillfället, men hade åtminstonde tillräckligt med diciplin för att gå hem tidigt så jag orkar med skoldagen imorgon.

Nu har jag fått för mig att installera mask of the betrayer (den kom efter en dag! cdon <3), provspela lite, dricka massor av vatten och sen är det godnatt för mig.

--

Oh fyfan, ingen skola för mig idag. Japanska senare dock, den måste jag gå på. Inte nog med att jag är hemskt illamående, jag har en sån där dödlig mensvärk. Jag gör ont! Nu ska jag duscha.

Jag fick nyss en sån där farlig impuls. Påväg hem från Amanda, när hennes kolsvarta hår glittrade i kvällsolen, såg jag oss i ett skyltfönster. Min första tanke var "jag vill växa 10 cm till och bli som en normal människa" sedan funderade jag ytterligare... Jag vill också ha mörkt hår igen. Kanske ikväll? Jag måste allafall göra något åt utväxten.

Påtal om impulser beställde jag Never winternights 2: mask of the betrayer från cdon.com igår när jag var på dåligt humör, förhoppningsvis kommer det i brevlådan imorgon. Har redan tjuvspelat lite på min nedladdade version, jag kunde inte motstå att spana in den nya karaktären Gann. Ett ord: underbart!

Finskan har aldrig varit så vacker som med denna fras:

Rekkamiehen pastilli - Det hänger konkelbär i ditt analkrull

Genast blev jag mycket gladare.



Tony Elgenstierna om krönikan:

Välformulerat och bitskt.
MVG

Idag på väg hem från Alsike och in till stan slog det mig. Det kändes som en sten i huvudet ungefär. För det mesta kan man tränga undan det, alla känslor om det allra känsligaste ämnet. Men ibland går det inte. Och när det väl brister är man helt ensam. Ensam med en telefon i ena handen och en cigg i den andra. Sedan ringer man alla på kontaktlistan och hör efter om någon är vaken. Sedan pratar man länge i en enda stor känslohög. Oftast förstår ingen, men det känns bättre. Man förtränger sina problem ett par veckor till, sedan gör man om samma procedur.

Just nu vägrar du se att det går åt helvete för alla dina barn. Att du psykiskt tvingat oss till en patetisk existens som har sin grund i att försöka glömma vad som hänt. Jag kan aldrig sluta gråta. Det gör så ont att se oss falla, en efter en. Att en av dem måste gå om ett år i skolan, den andra är självdestruktiv och den tredje har gjort för dumma saker för att skriva det i en blogg. Jag vet inte längre. Det finns inga svar, för jag vet inte vad jag ska fråga. Varken du eller jag vet varför. Vi bara lever i våran patetiska låtsassymbios där du är aldrig här. Du missar allt. Du vill inte se. Du orkar inte med dina hemska barn.

Sorgligast av allt är att vi alltid förlåter dig. Blåögda och blonda, ser det vi vill se - en perfekt svensk familj.

Jag har letat överallt efter hennes låt "O rem", men hittar den inte. Bara videon. Och vad ska jag med en video till? Den kan man inte bränna ut på skiva, spela upp i cdspelare och gråta till i badkaret. Hjälp mig att leta upp den!

No matter how hard you try, it will fail. I have failed. Damn.

Den här dagen var jobbig. Ännu ett grupparbete som ska påbörjas (engelskan) samt nytt projekt på Desktop. Krönikan ska vara inlämnad ikväll, imorgon har jag japanska-prov och på onsdag är det redovisning på religionen samt omprov i Matte B. Skolan äter mig långsamt innifrån. Jag orkar inte mer. Min kropp säger nej och jag kan bara ligga och stirra apatiskt i taket när jag vet att jag borde göra viktigare saker.

Min hjärnskrynklare avbokade dessutom vårat möte idag, fan. När jag för en gångs skull vill spilla ut hur stressad jag är och vill sympati finns hon inte där. Skit.

Imorgon är jag ledig allafall (jag hoppar över Nationalmuséet som jag har varit på 1 miljon gånger) så ikväll ska jag ska titta på Claymore, äta min favoritchoklad och bara halvsova i soffan. Jag måste ignorera skolan för att orka vidare. Tyvärr.

Jag behöver hitta min väg tillbaka. Nu.

Just nu är jag sådär härligt full. Precis lagom. Trött och lite sliten dock, men dag 2 av renoveringen tog på krafterna. Stått och slipat väggen idag igen, men fick en av väggarna målad.

Det blir inte mycket jobb gjort, alla ska ju prompt komma och titta så det är guidning varannan timme. Jag somnade i soffan efter 20:onde besökaren stuckit. Gosh, jag ska sova bort ruset nu så jag kommer upp imorgon. Godnatt (skivet 03.11).

"I'm confident in my inability to have children," Hitsugaya remarked skeptically, frowning at the condom packet held between his fingers and looking up at an extremely embarrassed Kurosaki, continuing "so I'm afraid you are going to have to fully explain why you'd need to wear this, if there's another reason other than preventing childbirth."

--

Hitsugaya looked down at the lower half of his body and rolled his eyes. "Traitor!" he cursed to his lower half, slapping his forehead as he stripped himself of his clothes and ran the cold water. Correction: Matsumoto: 2, Hitsugaya: 0.

--

"My penis reacts strangely when I look at you," the red-haired sand nin stated, very matter of fact.

Nu är jag trött och förbannad (och precis färdig med mitt slavarbetspass som målare i över 12 timmar). Jävlarna som bodde där innan hade lekt amatörsnickare så allt är liksom lite snett och vint. Gör om gör rätt. Har slipat och spacklat samma jävla vägg i flera timmar, imorgon ska jag slipa det en gång till och måla det på kvällen. Josses rum är i allafall klart så när som på tapeten. Vi är helt värdelösa på det, låter proffsen sköta det.Det har blivit några pauser för att åka till ikea och köpa möbler, verktyg samt käka mat. Imorgon ska jag utföra sabotage mot radion, jag hatar Timberlake och One rebublic - Apologize.



Det blir oktan och silverpil på väggarna i mitt tillfälliga rum. Det hann bli för fruset i marken, så vi kan inte påbörja utbyggnaden förrän mot våren. Men även om mitt rum är litet klagar jag inte, det är hur fint som helst!

Imorgon kommer sofforna allafall, levererade vid dörren. Praktiskt. Men IKEA-möblerna får vi misann hämta själva. Under våran renoveringsdag har jag hittat världens (med undantag av mio) coolaste möbelbutik - Chilli. Jag vill ha allt dom säljer där, ge mig i julklapp!

Hittat en ny favoritserie i post-apokalypsgenren (näst efter ergo proxy och neon genesis evangelion). Det är Infinite Ryvius. Jag var väldigt skeptisk till en början, massa barn som är ensamma på ett rymdskepp - men den blir intressant efter ett par avsnitt.

Hela serien utvecklas till något i stil med Flugornas herre, ett samhälle växer fram med olika styre och åsikter. Man måste fundera på vilket styrelsesätt som är mest effektivt. Det hela börjar som en demokrati men slutar som den strängaste diktatur där de svagaste kastas ut för att ge mat åt dem som arbetar hårdast. Den är otroligt hemsk (angst, angst, angst) men samtidigt så pass facinerande att man inte kan slita sig.

Om det är något jag hatar allra mest är det missbruk av det japanska språket. Personer som missbrukar ord som kawaii, kallar sig själv -chan/kun, låtsas prata och skriva japanska för man tittar på anime/läser manga. Det allra mest irriterande för tillfället är personer som kallar sig otaku.

I japanskan är Otaku (precis som artikeln nedanför beskriver) är mycket fult ord för något som är besatt av saker. Om jag skulle säga till en japan att jag var en otaku skulle dom titta på mig som om jag vore något orent som inte borde finnas. Det är otroligt nedsättande för dom att leva på det viset, de tycker att arbete och sysselsättning är viktigast - inte livet online. Att kalla sig otaku vore något som vi på svenska skulle kunna kalla "en datanörd utan liv eller vänner som sitter flera dagar i sträck framför datorn utan att duscha" skulle vi tycka den personen var häftig? NEJ. Vi skulle inte prata med personen för den skulle ändå bara grymta på något okänt språk, snacka om stats på spel eller bara stirra ut i luften. Det skulle nästan inte ens gå att komma nära, han skulle lukta 7 dagar gammalt svett. Tänderna skulle vara ruttna och uhhh.... jag får upp en bild i huvudet på en person jag kände för längesedan som kanske skulle stämma in i kategorin "en sann otaku".

FRÅN WIKIPEDIA:
It should be noted that the English term geek is not a precise translation of the Japanese otaku. Otaku has a significantly greater negative connotation than geek does in the West, especially as the term geek has become less derogatory. The term otaku in Japanese suggests a creepy, obsessive loner who rarely leaves the house. In English, geek can possibly suggest a person who may be socially awkward but who is also intelligent and may be fairly "normal" aside from their interest in certain typically 'geekish' pursuits (video games, comic books, computers, etc.).

Nu är jag lite lättare om hjärtat. Fått mycket pluggande gjort på litteraturhistorian, lärt mig det mesta. Men det är fortfarande mycket information att ta till sig.

Mot slutet blev det inte så mycket pluggande, jag är helt uppspelt över den ev. Chamonix-resan. Party, skidåkning och bäst bäst bäst hela påsklovet. Mycket bättre än backarna i Västanede och Hammarstrand som jag är van vid. Nu ska jag äta kvällsmat, läsa på lite till och slutligen läsa ett nytt kapitel i Chrysantemum & Peaches (jag älskar när det uppdateras på fanfiction.net).

Omg, det är bacon till kvällsmat. BACON, BACON, BACON. Jag älskar bacon. Det är världens godaste. Mums! Jag är så lycklig för jag får mitt bacon. Och jag är glad över mycket annat. Happy, happy, happy för första gången på länge. I love it.

Jag håller på att börja gråta. Men det är inte av den enorma mängden skolarbete vi har, inte något personligt... Det är Avril Lavigne - Under my skin. Det är verkligen världens i särklass deppigaste skiva. Efter att ha lyssnat igenom den ett par gånger känner jag mig helt värdelös och som den mest ensamma människan på jorden. Inte ens vetskapen om att jag och Amanda ska gå och fika om ungefär 20 minuter känns bra, jag vill bara bryta ihop och bli emo.

Avril Lavigne - Forgotten, den absolut värsta av alla dessa depressionslåtar. Jag börjar gråta 2 sekunder in i introt. Nu kan vi snacka känslosam musik.

Vaknade ganska sent idag, det blev så mycket vin igårkväll. En tysk kompis till pappa och hans supergulliga thailändska flickvän var här. Hon skulle laga maten och herrejösses vad gott det blev - vårrullar (jag älskar vårrullar), thaigryta med kokosmjölk och ris samt några jätteroliga ärtchips (jag lovar, det är godare än vad det låter). Men upp tidigt i morse var det allafall. Hade totalt glömt bort fars dag när jag satt på bussen påväg till ännu en arbetsdag.

Mot slutet av dagen kom jag på att det faktiskt var fars dag idag. Fan. Nu hade jag ingen tid att köpa presenter så jag kom på den brillianta idéen att ge honom en snaskpåse i sann Max-anda. Gick och frågade chefen om jag fick ta hem lite cheesecake och pajer till pappa som present:

Chefen: Hahahahahahahahahaha det var nog det sötaste jag hört! Hörrni! Vet ni vad Carro ska göra!

Så det blev allafall en påse med 2 st. citroncheesecake, 1 st. äppelpaj, 1 st. liten cheeseburgare, 2 klubbor och 2 påsar smågodis (det är familjedagar på max, vi ska egentligen dela ut godiset till småbarn men vafan pappor gillar också godis) samt 1 stor Fanta Free. Sedan gav jag honom en kram och sa att han var världens bästa pappa. Gissa om han blev rörd?

Ikväll ska det upplevas minnen. Det finns en lista med musik som vi ska plöja igenom som har någon speciell innebörd för båda två, för man hinner uppleva mycket musik under snart 18 år tillsammans.

S club 7 - don't stop moving (farmors hallspegel ;D)
Basshunter - boten anna (Mary vinter 2006)
Spice girls - wannabe (första favoritlåten)
Weird al yankowich - amish paradise (hahaha kommer du ihåg?)
Magnus uggla - 1:a gången (den här mest av alla)
Rihanna - Umbrella (Sthlm 2007)
Don omar - Dale don dale (Sommar 2005)
Christian walz - wonderchild (Sommar 2005)
DeFect productions - fredagskväll i bålsta (min födelsedag, reta bålstabo'na)
Tatu - all the things she said (åh, våran film)
Mustafa sandal - isyankar (u gotta love it)
Haiduchii - Dragostina din tei (alla gånger man dansat..)
Eminen - shake that ass for me (pappas bil xD)

etc.

Innan alla fillers kom in i bilden var både Naruto och Bleach klockrena toppenserier. Den sista spurten på Naruto under 2006 fick mig att spy, men seriens del 2 - shippuuden gjorde att jag genast föll tillbaka. Vackra stridsscener, mognare karaktärer samt enormt bra arcs att se fram emot: Den nya Team 7-medlemmen Sai, Akatsuki kommer medverka mer och jakten på Sasuke och Orochimaru kommer trappas upp. Men (det finns alltid ett sånt) det är för jobbigt att vänta 2 veckor på varje avsnitt, det är tråkigt och frustrerande att vänta. Jag håller på att bli besviken igen...

Angående Bleach har dom börjat med små Hollow-bebisar med skrikiga röster som tydligen "ska vara roliga". Dom är förfan i en helvetesvärld, det ska inte vara roligt. Jag vill se ångest, skräck, svåra fight-scener. Inte småbarn med jättemaskar som husdjur. De pratar så otroligt ful japanska att jag får ångest och måste hålla för öronen så fort de är i bild. Jag vill ha gamla Bleach tillbaka </3.

Idag fanns det ett paket på min säng när jag kom hem från Storken. Det var ett nytt tangentbord till Evert! Alla som suttit vid min dator borde sett att det gamla är en enda stor bakteriehärd. Det är fullt med spilld läsk, popcorn och godis, halvt sönderslaget från birderesan samt var knapparna W, A, S, D (alla spelintresserade som läser borde veta att det är tangenterna man använder mest i spelandet) är nästan helt bortnötta. Mitt nya ser precis likadant ut, men knapparna låter vackert när jag skriver och det luktar fräscht! Dagens bästa present.

När jag kom hem vid 17-tiden efter en lång och hård dag i skolan står halva Jennifers familj i finkläder i hallen. Idag är det nämligen styvmorfar Stens 70-årsdag! Jag hade totalt glömt bort det mitt i all skolstress och egna funderingar. Snabbt som attan blev det sminkning, klädbyte och lite spray i håret sen gav vi oss iväg.


Nu vid hemkonsten är jag lagom dåsig och varm i kroppen av rödvinet. Jag har på mig min favorittröja (stöldgodset från min 17-årsfest) och ska snart ta en välbehövlig tupplur.